Pjoppen

Apport!

I helgen tänkte jag att nä nu baske mig är det slut på sötebröds dagarna. Nu måste vi träna. Apporteringen sitter inte alls, så nu ska här nötas. Så på med kläder. Ut i ovädret – tog fram alla saker.

JAAAA… matte tar fram apporten. Jippie!!! Tänkte Rut medan hon flög fram i ett riesen-rus runt hela tomten. Ohh… snälla matte, får jag den, får jag den. Vaddå sitta?? Framför?? Varför ska du stå framför??? Det ska man väl inte… nä, du matte. Jag vet hur det går till – tänkte risenmontret, medan hon hoppade in i position. Apport. Apport. Snälla får jag den. Nu. Okey, då tråkmåns. Jag lugnar väl ner mig lite, då.

Jisses, så taggad Rut var. Ett tag trodde jag bestämt att hon fått hjärnmask. Galopperande. Skulle vara kul att veta vad hon tänker. Eller. Hundar tänker nog inte så mycket. Nå. När hon äntligen lugnat ner sig och satt där hon skulle så sträckte jag fram apporten, väntade ett tag och kommenderade Apport!

Människor. Ett konstigt släkte. Först ska man följa matte runt parkeringen i fot. Till vilken nytta? Nåja, ibland får jag en korvbit. Fullproppad med fick-ludd. Vem är sugen på sånt´? Men det gäller att välja sina strider. Å här sitter jag nu i väntan på apporten… kan hon aldrig bestämma sig och ge mig träeländet!

Apport!

Smack! Där satte jag den!! SUPERKUL!! Jag jonglerar lite sådär som clowner gör… då blir säker matte glad – för det är inte lätt att sitta still, ha munnen full med trä samtidigt som man viftar på svansen och jonglerar apporten i munnen. Vad konstig matte ser ut i ansiktet?? NEJ! Hon är på G att säga loss… va f..n jag tar ett varv

NEJ! Rut hit! Loss!

Jaha. Då var DET roliga slut.

Sitt. Lugn o fiiin… apport!

Bäst att inte springa iväg. Vet väl sina gränser. Jonglerar i allafall för vinna, det ska hon inte. Men vad sjutton tar hon fram??? BOLLEN? BOLLEN!!! Älsklings bollen!!! Det är baske mig inte rättvist! Nu blir jag tvungen att sköta mig annars får jag aldrig se röken av min favvo boll (Tack syrran, Röja).

Apport. Braaa. Håll. Håll. Varsågod!

Fatta vad lätt matte är att lura! Enkelt! Bara att sitta stilla med apporten precis så där bakom framtänderna. Helt stilla. Inget tugg. För då släpper hon BOLLEN! Jisses – dessa människor – urenkelt att få dem dit man vill. Flera gånger t.om. .

Det här inlägget postades lördag, december 10th, 2011 klockan 17:10 You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.